Två tjejjer, Karolina och Anneli började spåna på hur man pratar i sällskap; om hur tjejjer och killar gör när de kommer in ett samtal och vad som händer. Och vad man kan göra - vad man kan förändra?!
Håll till godo :-)
__________________________________________________
(Obs! När jag insåg att texten delats ett par hundra gånger la jag till en tilläggskommentar längst ner. Anneli har också publicerat den här texten utanför Facebook på sin blogg Jeu de roles:
Hej alla glada vänner! Jag och Anneli började prata om hur samtal brukar funka i vår bekantskapskrets på väg hem från midsommarfesten. Där hade vi sett att en hel del av killarna medvetet försöker förändra sitt sätt att prata för att passa in bättre när de pratar med tjejer, i synnerhet i diskussioner om könsroller. Det var kul att se den ansträngningen hända helt spontant, men de improviserade metoder som användes var dessvärre inte särskilt anpassade för flytande vardagssnack. Vi slog våra kloka huvuden ihop för att finna en effektivare lösning.
Först var vi tvungna att sätta fingret på det exakta problemet - vad i killars vanliga sätt att prata är det som krockar med tjejers vanliga sätt att prata? Anneli har ca 1000 högskolepoäng i sociolingvistik, så hon förklarade (förenklat) att forskningen visar att killgruppers samtalsstil generellt är “kompetitiv” medan tjejgruppers är “kollaborativ”. Bland killar gäller det alltså att själv ta talutrymme, komma med smarta inpass och bra punchlines och allmänt hävda sig. Det ser vi också bland våra vänner, där många killar t ex lägger ner rätt mycket energi på att säga citervärda saker. Tjejgruppers kollaborativa samtalsstil gör tvärtom att det kan vara svårt att minnas vem som sagt vad, eftersom humorn och diskussionerna snarare fungerar så att man bygger på vad tidigare talare har sagt och bygger upp ett kul skämt eller en smart teori tillsammans. Det tycker jag också att vi ser bland oss.
De två olika samtalssystemen kan inte jobba tillsammans. När killar, som är inställda på att man måste ta plats för att få säga nåt, börjar prata med tjejer, som är inställda på att man får tala genom att först ge andra utrymme och sen bli inbjuden att haka på, så krockar systemen och skapar buggen att killar pratar på som fan i långa monologer och tjejer lyssnar. Om en kille vill ansluta sig till en tjejgrupp och hoppa in i det samtal som redan pågår, men inte vill prata på sitt vanliga sätt som riskerar att köra över dem, så är det bästa att inte hitta på en specialmetod utan helt enkelt följa principen att man i Rom bör göra som romarna gör.
Så, hur gör man då?
Vi kom på ett sätt att beskriva denna kollaborativa samtalsstil med spelmekanik. Föreställ dig att det står en pott i mitten av bordet. Potten innehåller hela gruppens talutrymme (talutrymme = social bekräftelse, tillåtelse att prata) och förvaltas gemensamt. Här är reglerna.
- Du måste bidra till potten innan du får ta från den.
- Du får inte ta mer än du lägger i.
- Du får inte ta så mycket åt gången, utan bara lite grann - sen måste du se om de andra fortsätter att ge dig ur potten. När de inte gör det längre har du pratat klart, och då måste du börja fylla på potten igen.
- Du är skyldig att vara med och ta ansvar för att potten av talutrymme fördelas ordentligt i gruppen.
Hur ger man talutrymme?
Valutan heter social bekräftelse. Det här är inte samma sak som att instämma i att nån har rätt! Det handlar om att godkänna att det är deras tur att prata. Det gör du genom att titta uppmärksamt på dem, nicka lite, kanske göra ljud, eventuellt ställa korta frågor eller extremt kortfattat sammanfatta poänger för att kolla om du fattat rätt. Du får givetvis inte göra detta på ett sätt som drar uppmärksamhet åt dig själv - du ska ju LÄGGA I bekräftelse och uppmärksamhet i den gemensamma potten. (Detta är också varför det inte är effektivt att be om ordet genom handuppräckning. Det visar att du vill prata, men ger inget till potten.)
Här är en enormt viktig poäng: detta är ett aktivt bidrag till gruppen! Du är INTE tvungen att komma på nåt smart, roligt eller coolt att säga för att “vara med”. Så funkar kompetitiva samtal, men i kollaborativa samtal kan man bidra på fler sätt än att ha nåt speciellt att komma med. Du kan vara en mycket bidragande gruppmedlem utan att säga nånting särskilt alls, så länge du är en aktiv och närvarande lyssnare.
Hur får jag nåt sagt om man inte får ta talutrymme själv?
Börja med att sitta tyst och observera samtalet. I en kollaborativ grupp måste alla vara med och hålla koll på hur talutrymme fördelas. Ge försiktig bekräftelse och ta in det som sägs så att du kan spinna vidare på det när det blir din tur. Så småningom kan du markera diskret att du vill prata. Håll koll på samtalet så att du kan observera hur andra i gruppen begär ordet, och gör som de. Om gruppen ger dig talutrymme så är det din tur! Prata! Du bör inleda med att anknyta till vad nån annan har sagt, och titta på dem under tiden för att se ifall de ger dig tillåtelse. Kom ihåg att du hela tiden måste scanna av omgivningen för att se hur mycket talutrymme de andra ger dig, och inte överskrida din ranson. Om du ändå råkar överskrida den måste du avbryta dig själv med en lite ursäktande formulering och lämna över ordet (man ser ofta tjejer avsluta en berättelse med “eller så känner jag iallafall” och en blick på nån annan person). Om du visar att du vill prata men inte får utrymme så är det inte en diss - det betyder istället att du har blivit satt på talarlista. De andra har noterat att du vill prata, och du kommer att få en chans. Du är också själv skyldig att hålla koll på denna talarlista så att du kan ge andra utrymme när det är deras tur.
Det här är ju askomplicerat ju? / Det här är ju social kompetens för idioter?
Folks uppfostran skiljer sig sjukt mycket åt, så att detta är självklart för vissa gör inte att det är självklart för alla. Om man har lärt sig att reglerna är att man själv måste gripa sitt talutrymme och man måste ta så mycket man kan för man vet ju aldrig när man har en chans nästa gång, då kommer man förmodligen att bli stressad av det här systemet och undra om man nånsin ska få en syl i vädret. Man kan då ha i åtanke att den sociala forskningen brukar visa att kvinnors sätt att bygga relationer är effektivare än mäns, så den här samtalsstilen är en bra färdighet att ha. Du kan definitivt använda den på killar också! De kommer att uppfatta dig som jättetrevlig, men eftersom de inte är lika skolade i att se talutrymme som en gemensam resurs kanske du inte får prata så mycket själv...
Ööh okej, men jag är inte säker på att jag fattar, kan du visualisera det här plx?
Anna, Bella och Camilla sitter och fikar i solen och pratar om sex och förhållanden. Det låter kul. Du är sugen på att joina. Du dimper ner i den lediga solstolen precis när Bella berättar att hennes expojkvän talade om för henne vilka av deras kompisar hon inte fick flirta med efter att de gjorde slut. Du associerar till nåt du läste häromdagen om könsroller i heteroförhållanden.
Fel:
Att gripa in och genast tala om detta för Bella. Du har nyss kommit till samtalet, så du måste ge talutrymme en stund (= lägga i potten) innan du får berätta nåt (= ta ur potten). Ett avbrott stör även talarlistan. Dessutom har det som du tänkte säga inget att göra med det som Bella sa, eftersom du inte hört hela Bellas berättelse och inte vet vad den går ut på. Om du absolut vill säga din grej ändå måste du anknyta det till Bellas yttrande, och eftersom det finns en gemensam pott av talutrymme i det här samtalet måste du ordlöst stämma av med gruppen ifall du får ta ur potten eller inte.
Rätt:
Fånga Bellas blick för att kolla att du är välkommen, visa uppmärksamhet medan hon pratar UTAN att verka som om du själv vill ha ordet. När det är din tur, spegla henne genom att reflektera lite över det hon säger innan du berättar vad du själv tänkte säga, och fatta dig kort. Om du vill berätta nåt längre, pausa en sekund och se om de andra nickar och hummar uppmuntrande eller tar över ordet. Om nån annan tar ordet, acceptera det och respektera talarlistan.
Det här är väl inget kul, jag kanske gillar att ha humor? Är det fel eller? Måste man vara så känslig hela tiden?
Det går jättebra att ha hysteriskt roliga och blixtsnabba samtal med den här metoden. Rätt många vansinnigt roliga tjejer sparar sin komeditalang till kollaborativa samtal eftersom tävlingsstämningen i killdominerade grupper är lite avskräckande. Lär dig prata på det här sättet så kommer du upptäcka en guldgruva av underhållning hos folk som du kanske idag tänker på som lite småtrista eftersom de aldrig skämtar kompetitivt.
------------------
TILLÄGG 27/6-2013:
Nu har den här texten delats över 300 gånger och alltså kommit ganska långt bort från mig och folk som jag känner. Roligt! Men det gör att det krävs en uppföljande kommentar.
Som jag skriver i texten är dessa samtalsstilar inte könsbundna på det sättet att alla killar alltid pratar kompetitivt hela tiden, medan alla tjejer alltid pratar kollaborativt hela tiden. Så är det inte, och det är ju rätt uppenbart. Men det som texten till stor del handlar om är att grupper som till största delen består av personer av ena könet får ett visst mönster, och vilket mönster det blir beror på vilken könsroll personerna har (och jag skulle tippa att en 50/50-grupp ändå kommer att vara övervägande kompetitiv eftersom det samtalsmönstret verkar vara mer dominerande). Det här finns belagt - jag har inte pluggat detta, men Anneli har. Det beror inte på personernas biologiska kön utan på vad de har fått lära sig, som man också kan se i texten, dels eftersom det står skrivet att samtalsstilar är nåt man uppfostras till och dels eftersom hela texten ÄR en instruktion. Det var ändå många som tyckte att detta inte lyftes fram tillräckligt tydligt, så därför skriver jag den här kommentaren.
Det verkade också vara en del läsare som la in förutsättningar som inte har med samtalsstilen att göra. T ex trodde flera att "kollaborativ stil" måste betyda att alla håller med varandra, eller att samtalet är jättekänsligt och/eller PK-diplomatiskt. Men det finns inget i min beskrivning som säger att det måste vara så. Det tror jag beror på att man läste att den används mer av tjejer, och så kom man att tänka på en massa andra saker som brukar ses som feminina och förutsatte att kollaborativa samtal måste vara såna där superstereotypa "väluppfostrad medelklassbrud"-samtal. Nu är jag alltså ingen akademiker, men det går enligt min erfarenhet väldigt bra att både vara aggressiv, rolig eller gapig på ett kollaborativt sätt, och kompetitiv på ett diskret och prydligt sätt.
När jag skrev det här hade jag ingen aning om att den skulle bli så delad. Jag skrev den med IRL-kompisar i huvudet och la upp den för att folk jag känner skulle kunna läsa. En av deras kompisar som inte var facebookvän med mig ville läsa den, så jag ändrade läsarinställningarna till Public - annars var den helt enkelt till mina vänner efter en fest. I första utkastet skrev jag mer allmänt och ännu mer grundläggande och la därför bland annat in disclaimers om att ALLA killar/tjejer givetvis inte gör såhär ALLTID och att klass också påverkar din samtalsstil (slår iofs vad om att inom en viss grupp så kommer gruppens kvinnliga medlemmar oftare prata mer kollaborativt än de manliga, oavsett hur den gruppen förhåller sig till andra grupper... men jag är som sagt ingen akademiker). Texten blev till slut för lång och FÖR grundläggande, och till den här versionen klippte jag bl a bort all info jag tycker är helt uppenbar, eftersom jag ju skrev till mina vänner som också vet att könsroller inte är naturliga och att kompiskretsar påverkas av klass. Sånt hade jag tagit upp mer om jag hade riktat mig till hela världen, eftersom världen ju är full av folk som inte tänkt så mycket på det eller inte tror på det, men till min målgrupp som jag känner bra tyckte jag alltså att såna kommentarer såg idiotförklarande ut. Det var inte det enda jag klippte heller - jag tog alltså bort ALLT som inte var exakt det jag hade tänkt skriva från början, dvs själva manualen. Jag skriver naturligt ganska långt och har ett nästan tvångsmässigt behov av att slänga in brasklappar, bakgrundsförklaringar och källhänvisningar, som till slut riskerar att ta upp mer plats än själva det som texten skulle handla om =P (obs, ej överdrift)
Så här i efterhand när det visade sig att texten skulle läsas av skitmånga önskar jag dock att jag behållit det iallafall, för att tydliggöra bakgrund, undvika missförstånd och framförallt förebygga att folk såg det här som ytterligare en text som beter sig som om alla i hela världen tillhör samma grupp och osynliggör alla som inte tillhör den (jag är själv ingen självklar medlem av gruppen "könsrollsuppfyllande medelklasstjej", även om jag är rätt bra på att skriva som en, så det ligger mig så att säga varmt om hjärtat att inte behandla alla andra som om den sortens tjejer är de enda tjejerna). Fast då kanske den å andra sidan aldrig skulle ha blivit klar, för det händer rätt ofta när jag skriver tyvärr. Pga risken att redigera sönder texten, och för att hajpen väl antagligen är över nu, så tänker jag inte börja formulera om texten. Jag behåller den som den är, och tack vare den här kommentaren hoppas jag att folk förstår lite mer hur jag tänker och har fått den bakgrundsinformation de behöver. Peace!
---------------------------
Nu har den här texten delats 160 gånger och alltså kommit ganska långt bort från mig och folk som jag känner. Roligt! Men det gör att det krävs en uppföljande kommentar.
Som jag skriver i texten är dessa samtalsstilar inte könsbundna på det sättet att alla killar alltid pratar kompetitivt hela tiden, medan alla tjejer alltid pratar kollaborativt hela tiden. Så är det inte, och det är ju rätt uppenbart. Men det som texten till stor del handlar om är att _grupper_ som till största delen består av personer av ena könet får ett visst mönster, och vilket mönster det blir beror på vilken könsroll personerna har (och jag skulle tippa att en 50/50-grupp ändå kommer att vara övervägande kompetitiv eftersom det samtalsmönstret verkar vara mer dominerande). Det här finns belagt - jag har inte pluggat detta, men Anneli har. Det beror inte på personernas biologiska kön utan på vad de har fått lära sig, som man också kan se i texten, dels eftersom det står skrivet att samtalsstilar är nåt man uppfostras till och dels eftersom hela texten ÄR en instruktion. Det var ändå många som tyckte att detta inte lyftes fram tillräckligt tydligt, så därför skriver jag den här kommentaren.
Det verkade också vara en del läsare som la in förutsättningar som inte har med samtalsstilen att göra. T ex trodde flera att "kollaborativ stil" måste betyda att alla håller med varandra, eller att samtalet är jättekänsligt och/eller PK-diplomatiskt. Men det finns inget i min beskrivning som säger att det måste vara så. Det tror jag beror på att man läste att den används mer av tjejer, och så kom man att tänka på en massa andra saker som brukar ses som feminina och förutsatte att kollaborativa samtal måste vara såna där superstereotypa "väluppfostrad medelklassbrud"-samtal. Nu är jag alltså ingen akademiker, men det går enligt min erfarenhet väldigt bra att både vara aggressiv, rolig eller gapig på ett kollaborativt sätt, och kompetitiv på ett diskret och prydligt sätt.
När jag skrev det här hade jag ingen aning om att den skulle bli så delad. Jag skrev den med IRL-kompisar i huvudet och la upp den för att folk jag känner skulle kunna läsa. En av deras kompisar som inte var facebookvän med mig ville läsa den, så jag ändrade läsarinställningarna till Public - annars var den helt enkelt till mina vänner efter en fest. I första utkastet skrev jag mer allmänt och ännu mer grundläggande och la därför bland annat in disclaimers om att ALLA killar/tjejer givetvis inte gör såhär ALLTID och att klass också påverkar din samtalsstil (slår iofs vad om att inom en viss grupp så kommer gruppens kvinnliga medlemmar oftare prata mer kollaborativt än de manliga, oavsett hur den gruppen förhåller sig till andra grupper... men jag är som sagt ingen akademiker). Texten blev till slut för lång och FÖR grundläggande, och till den här versionen klippte jag bl a bort all info jag tycker är helt uppenbar, eftersom jag ju skrev till mina vänner som också vet att könsroller inte är naturliga och att kompiskretsar påverkas av klass. Sånt hade jag tagit upp mer om jag hade riktat mig till hela världen, eftersom världen ju är full av folk som inte tänkt så mycket på det eller inte tror på det, men till min målgrupp som jag känner bra tyckte jag alltså att såna kommentarer såg idiotförklarande ut. Det var inte det enda jag klippte heller - jag tog alltså bort ALLT som inte var exakt det jag hade tänkt skriva från början, dvs själva manualen. Jag skriver naturligt ganska långt och har ett nästan tvångsmässigt behov av att slänga in brasklappar, bakgrundsförklaringar och källhänvisningar, som till slut riskerar att ta upp mer plats än själva det som texten skulle handla om (obs, ej överdrift)
Så här i efterhand när det visade sig att texten skulle läsas av skitmånga önskar jag dock att jag behållit det iallafall, för att tydliggöra bakgrund, undvika missförstånd och framförallt förebygga att folk såg det här som ytterligare en text som beter sig som om alla i hela världen tillhör samma grupp och osynliggör alla som inte tillhör den (jag är själv ingen självklar medlem av gruppen "könsrollsuppfyllande medelklasstjej", även om jag är rätt bra på att skriva som en, så det ligger mig så att säga varmt om hjärtat att inte behandla alla andra som om den sortens tjejer är de enda tjejerna). Fast då kanske den å andra sidan aldrig skulle ha blivit klar, för det händer rätt ofta när jag skriver tyvärr. Pga risken att redigera sönder texten, och för att hajpen väl antagligen är över nu, så tänker jag inte börja formulera om texten. Jag behåller den som den är, och tack vare den här kommentaren hoppas jag att folk förstår lite mer hur jag tänker och har fått den bakgrundsinformation de behöver. Peace!
Igår kl. 01:58 · 5
Inlägget är nu även publicerat på min blogg som gästinlägg, så att det går att sprida utanför Facebook
http://jeu-de-roles.blogspot.se/2013/06/gastblogg-hur-man-fordelar-talutrymme.html
för 21 timmar sedan
__________________________________
// G