Maken körde och Max var med (Max fyllde förresten 3 år och 4 månader igår :-) ).
Jag tog för säkerhets skull en Dexofen innan, med tanke på vad smärtsköterskan sagt om att "mota Olle i grind" för smärtpatienter. Smart val upptäckte jag...
Sköterskan vid Receptionen/Kassan var upptagen i telefon när vi kom. Jag väntade och väntade. Efter ett tag hörde vi att hon var upptagen med ett privat samtal. I närmare 10 minuter medan patienterna väntade på sitt könummer! *sucka*
Till slut avslutade hon samtalet och tryckte fram nästa nummer.
Efter ett tag ropades jag in av en urgullig sköterska som visade sig ha barnbarn, varav ett i Max' ålder.
OJ vad spännande det var att se foten under bandaget!
Såhär såg det ut:
Snyggt va?
Stygnen togs och det nöp lite men värktabletten funkade finfint.
Sköterskan tejpade det igen och la om ett ordentligt förband.
Max fick välja ut bandage till mamma; han valde rött :-)
Nu ska det sitta på till 19 november, dvs ca en månad, då ortopeden ska ta en titt på det.
Vi kollade i journalen och det sitter inget stift eller skruv i foten. Skönt, eftersom de faktiskt kan börja besvära och i vissa fall börja bukta ut och fram under huden.
Nu har det gått ca 6 timmar och det börjar kännas besvärande. Nåja, det tar nog bara ett dygn så lugnar det ner sig.
Gott hopp alltså!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar